Posts in Category: Me, myself and I

A bit of madness is key.

Good evening, here are a few things about me, myself and I!

  • Occasionally, I listen to British radio, primarily to hear the wonderful accent, but also to develop my listening comprehension. I also exploit Cambridge Dictionary (my very best friend), RhymeZone, Thesaurus and a verb conjugator as English skills resources. Of course, I make use of Google Translate as well, but you have to be critical to its translations – sentence structure hassle and American English! I often go to Google (the search engine) to look for sentences and check if they have occurred elsewhere; whether they are accurate or not. I principally visit top English newspapers such as The Sun, The Telegraph and The Times. Sometimes, I even have to use Synonymer.se for several purposes. I think it is fun though, I would not do it if I did not care. I love languages, English in particular. In fact, it is important for me that my future husband is able to speak and write proper Swedish or English (or both).
  • I counted my Victoria’s Secret knickers the other week, the pile is getting high so I pretty much had to. I have over 50 pairs! Pounds are for panties, it goes without saying.
  • Me and my grandmother cannot stand people who cannot pronounce the Swedish words “egentligen” and “Schweiz”. Almost every other person in this country cannot say “egentligen” properly, and uttering “Schweiz” seems nearly impossible. Let me help the ones in need once and for all. If you say anything like “ejengklien” you are wrong and “Schweiz” is pronounced “Schweitz”. My pleasure!
  • I have family and friends in so many parts of the world now. Barcelona, Brussels, Fort Lauderdale (Florida, close to Miami), London, Los Angeles, Sydney… I need to pack my bag ASAP and travel to as many as possible!
  • I do not believe in any kind of God nor spirits (ghosts, whatever) and I find it hard to be around individuals who do not share the same view there (at least we should not talk about it). It is so clear to me that such things do not (and cannot) exist, so it kind of bothers me that others think otherwise. I have got one man for you: Richard Dawkins. Watch him on YouTube. He is the best.

I hope you liked this content!

For your information.

  • I have never played Pokémon GO. I get the exercise and walk into bars anyway.
  • I would probably never buy a Michael Kors bag – at least not the one that everyone seems to have. It is just not my taste. It is something about the gold details that do not appeal to me. I am more of a silver kind of woman. The reason I bring this up is because I do not get why some items get so much attention. I mean no harm!
  • My surname, Larsen, is from my mum, which is pretty unusual. My dad’s last name is Ferm.
  • I thought the worst thing I knew was falsehood or violence, or something. After watching the film P.S. I Love You again about a week ago, it made me change my mind because what would be worse than losing someone you love?
  • I am very much damaged by (lovely) London. Every time I am about to go through the gates by the trains, I strongly believe that I need to touch out to open the gates and leave the station. That is so not the case in Stockholm. The gates here open automatically from the inside. I bet people look at me and think I am a complete moron!

Loving would be easy if your colours were like my dreams.

I am completely and utterly in love with these two colours, and the fact that they go so well together! Besides, I occasionally put orange/Sienna coloured eye shadow on my lids to make my blue eyes pop! What do you think? Do you like these colours combined? What is your favourite colour, and why?

Kärt barn har många namn.

Håll i er! Det har blivit dags att offentliggöra vad jag kallar några av mina familjemedlemmar och givetvis är det allt annat än deras faktiska namn! Anledningen till att jag vill dela med mig är mest för att jag tycker det är ganska roligt och påhittigt. Avgör/bedöm själva!

Mamma Anna lyssnar mestadels till “Mamma Annagrynsgröt” och mormor Lena har länge fått stå ut med “Mormor Morfin”. Mina femåringar till tvillingbröder är mina “tillisar” som i sin tur är någon slags kombination av orden “tvillingar” och “killar”. Sedan går tvilling nummer ett, Gustav, under namnen “Gusteau”, “Güsti” och “Duddi” medan tvilling två, Erik, råkat ut för “Erique” (måste ju vara två fransmän), “Rickekricke” och av någon märklig anledning “Krickon”… Mina tillisar Gusteau och Erique kallas även för “boarnen” som Erik uttalade “barnen” en gång för några år sedan när han skulle härma mitt “Hejdå barnen!” – så gülligt!

Sedan har vi lillasyster Emma… När hon var mindre trodde hon nog att hon hette Elsa eller Ella eftersom både jag och mamma kallat henne det ganska mycket av någon anledning! Nu för tiden är det dock mest Empan, Emsa och Emsie. Detta är dock bara ett urval! Min äldsta lillasyster Bella har fått höra både Bell, Belle och Alleb – d.v.s. Bella baklänges! Svante, min äldsta lillebror, kom jag just på ett bra namn till: Svantomen! Förr har jag däremot ropat på Svanton, Plankton och Svarre!

Sist men inte minst (eller jo, rent åldersmässigt) har vi lillebror Charlie, Charlan, Chilirino… Borde kanske nämna att jag flera gånger har fått minst lika fina namn av andra. Vad sägs om Jullie (som alla mammas barn säger), Julle eller Jules? Det var de schyssta. Gelébulle, Jullan och Scholie är inte jag…

My body feels young but my mind is very old.

Here are some things about me that other people often mention (so, I thought I’d mention them too):

  • I am often perceived as older than I actually am, both intellectually and physically – but not because of grey hairs nor wrinkles!
  • There is some kind of calmness about me. I don’t really know how to describe it. However, feel free to take me out on a date and see for yourself!
  • My voice is nice (so they say). I could be doing radio for a living! Well, it is sort of charming at times indeed but, occasionally I sound worse than a whale. To be honest, lately I’ve started to believe that something is wrong with my vocal cords. I (my throat) tend to get exhausted when I talk. Maybe I just don’t know how to talk properly… Perhaps I talk too much.
  • The length of my stride is long – I am told. I guess so! How else would I keep pace with Andy longlegs in London?
  • A few fellow beings think that I am taller than I am as well. What if… I am a tall woman caught in a short woman’s body? In fact, I thrive in high (yet comfortable) shoes and rarely wear flats. I’ve got four words for you: Nike Dunk Sky Hi.

I miss it when life was a party to be thrown.

Hur enkelt och underbart var inte livet när man var liten? Visst kan man sakna gamla tider ibland men egentligen finns det ingen anledning att längta tillbaka. Jag måste bli bättre på att leva i nuet. Som den oroliga själ jag är (blivit) befinner jag mig mentalt ofta långt ifrån verkligheten och missar halva livet känns det som. Jag saknar det mesta av mina unga (yngre) år men mycket på grund av att det aldrig kommer att komma tillbaka och när jag var mitt uppe i det ville jag därifrån. Så typiskt. När jag var 14 ville jag bli 15 och när jag var 15 ville jag bli 16. Jag har alltid velat bli äldre, alltid velat dit jag inte befinner mig. Det känns som att jag spenderat hela livet med att önska bort det. Nu försöker jag att inte vänta på att åldras eftersom jag i takt med livet inser att det faktiskt inte är särskilt långt samt att tiden går väldigt fort – oavsett om man har roligt eller inte. Följaktligen är det ett givet val för mig att försöka ha så kul som möjligt under den resterande begränsade tiden. Minnen kan vara hur fina som helst men de går inte att återuppleva mer än i huvudet så varför inte fokusera på att skapa nya för att uppleva dem här och nu?

Det finns en poäng med att aldrig igen vara med om specifika tillfällen. Kanske lär vi oss att ta vara på och uppskatta tillvaron bättre?

Även om jag kunde spola tillbaka tiden skulle jag inte vilja göra det. Allt har inte alltid varit bra men å andra sidan är livet en bergochdalbana och jag gillar det; en semla smakar lite godare om man på något vis förtjänat den eller kämpat för den. Om jag alltid fick äta hur många semlor jag ville skulle det inte vara gott längre (visserligen får jag äta hur många semlor jag vill men jag låter bli av just den anledningen, och några andra).

Idag känns det som att jag håller på att bli sams/sluta fred med mig själv. Jag försöker ta igen “förlorad” tid genom att på olika sätt kompensera för saker jag gjorde, eller inte gjorde. Att fylla 21 om lite mindre än två månader handlar för mig om att lära känna den jag blivit utan att inse det själv.

Age and glasses of wine should never be counted.

10020

Detta och massa annat hade ju inte varit fel i födelsedagspresent! Dock är jag mer än glad för att “bara” att få åka upp till Stockholm över födelsedagen och påsken för att fira med människor jag tycker om. Det och en gul tårta är egentligen allt jag behöver men om man nu får önska sig i materiell väg ändå och utöver det på bilderna ovan, skulle jag även kunna tänka mig nya Thomas Sabo charms, några fina örhängen t.ex. från MBMJ, supersnygga koppargalgar från HAY, knivset från Global, Netflix, Apple TV, presentkort på G-Star, Hunkydorytoppar, Voluspaljus, Tom Dixonljuslykta, in-ear headphones, Bio Oil, etc. Usch vilken lång lista… Kommer inte ens lyckas samla på mig allt på egen hand under en hel livstid ha-ha, drömma kan man ju alltid göra! Känner mig fruktansvärt ytlig här nu men så är verkligen inte fallet. Omge mig med människor fyllda av kärlek, baka/köp en gul tårta och ge mig ett påskägg med naturgodis (yoghurttäckta mandlar) – så är jag världens lyckligaste!

Några bildkällor: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8.

I’m like a bird, I’ll only fly away.

life_167378100

I hela mitt liv har jag varit envis, jag har alltid gått min egen väg och jag har sällan varit rädd för att markera när någonting är fel. Det här är karaktärsdrag som kan vara till besvär många gånger – men i allra högsta grad har de också gynnat mig. Utan min viljestyrka, mitt mod och sunda förnuft hade jag troligtvis inte levt idag. Det kan låta hemskt och det är det ju också. Därför är jag oerhört tacksam att jag faktiskt besitter dessa egenskaper och faktum är att jag inte tror att jag har blivit på det här viset, jag tror att det sitter i sedan födseln. Sedan har jag möjligtvis tvingats nyttja dessa anlag lite mer än andra och på så sätt utvecklat ytterligare styrka. Lite så tänker jag i alla fall. Hur som helst, det jag egentligen vill ha sagt är att jag successivt under en längre period har känt mer och mer att Sverige är för litet för mig. Det känns som att jag har sett och gjort det här redan och att det nu är dags att lämna boet, testa vingarna och flyga till London istället. Eller New York.

“If it’s in you to climb you must; there are those who must lift their eyes to the hills, they can’t breathe properly in the valleys.”

Det där är jag i ett nötskal. Jag ska uppåt (ej geografiskt). Jag har inte ro att stanna där jag befinner mig. Min viljestyrka, mitt mod och sunda förnuft har bidragit till att jag inte kan nöja mig med vad som helst. Jag förtjänar det bästa. Måste även tillägga ambition. Jag är oerhört målmedveten och arbetar flitigt för att uppnå mina mål. Har jag dessutom bestämt mig för något ger jag inte upp i första taget. Nu är alltså planen att se världen men också samtidigt att lämna spår efter mig. Jag har gett mig fan på att jag ska bli någonting; någon värd att komma ihåg och se upp till. Har ännu inte bestämt mig för område men på den fronten är jag inte så kräsen. Faktiskt. Antingen skriver jag något, vilket jag ju tycker väldigt mycket om, eller så provar jag att dra igång ett företag där tanken är att sälja egendesignade klädesplagg. Jag gillar att rita (har gjort sedan barnsben) och skissar med jämna mellanrum ner mina idéer. Eller, för enkelhetens skull, satsar jag på att driva en förbaskat bra blogg!

This you did not know about me until now!

– Har aldrig haft någon rädsla typ som höjdskräck eller att vara mörkrädd. Däremot är jag överdrivet försiktig av mig när det är mörkt ute, kollar alltid om det går någon bakom mig samt håller hårt i mina ägodelar, även om dagarna.

– Har gjort smörgåsar åt MFF en gång när jag sommarjobbade på en smörgåsbutik/restaurang! De hade beställt rostbiff…

– När tråkigt kan jag ligga och söka på synonymer för att bredda mitt ordförråd…

– Onsdagar är städdag! Då plockar jag i ordning (det gör jag i för sig mer eller mindre varje dag), dammsuger och dammtorkar i mitt rum. Dammsuger även halva källarvåningen som blivit mitt ansvarsområde. Därtill gör jag också rent inne på toaletten här nere. Avkalkar även min dusch och handfatet bredvid! Visst är jag duktig?

– Söndagar är tvättdag! Då har mamma och hennes man tvättat hela veckan/helgen och det blir min tur att vika alla hundra ton ren tvätt, om jag orkar… Mitt psyke klarar inte av att vika plaggen halvdant och därmed gäller det att jag både har tid och ork. Det har jag dock oftast. Man vill ju bidra med sitt strå till stacken!

– När jag var pytteliten tyckte min gammelmormor att jag skulle heta Silke bara för att mitt hår var så långt och blont redan vid födseln. Vad sägs om Silke Larsen? Hehe, nä… Har äntligen lärt mig att acceptera namnet Julia. Det är faktiskt ganska fint trots allt!

– När jag var sex år åkte jag, mamma och pappa på en “jorden-runt-resa” till Thailand, Australien, Nya Zeeland och Singapore. Innan jag reste sa min mormor till mig att varje gång jag ser månen ska jag tänka på henne, och tvärtom. Sedan dess har jag alltid tänkt på mormor när jag sett månen.

– Jag har sett första Sagan om Ringen-filmen i samband med premiären, på Nya Zeeland – alltså där den är inspelad!

– Jag har klappat en Dingo!

Born to chase the moonlight.

jupp_198639271 nolonger_193899779 dancing mind_193899728 justdoit_193899962 illness_193939642 doing_193899587

Hej, var ute och sprang en runda tidigare ikväll och tänkte nu berätta för er om mina rutiner vad gäller löpningen. Inledningsvis måste jag bara säga att jag verkligen älskar att vara ute och röra på mig på det här sättet, finns ingen bättre träningsform enligt mig! Det är lättillgängligt – bara att gå utanför dörren – och billigt i jämförelse med att betala en summa pengar för att stå på ett oinspirerande löpband inne på något gym någonstans. Herre min skapare vad långtråkigt att springa utan att komma någon vart! Dessutom är det ju så härligt att vara ute, få friskluft och rensa huvudet. Det enda du behöver är egentligen ett par bra löparskor, kläder att springa i och en gnutta motivation. Det sistnämnda kan förstås vara ganska svåråtkomligt i perioder, men med bilderna ovan tänkte jag försöka bidra lite.

Nästan alla jag känner avskyr löpning. Det främsta argumentet är att de tycker det är enformigt, men det kan jag såklart inte hålla med om. Det blir vad man gör det till! Själv har jag alltid delmål när jag är ute och jag springer alltid efter en väl strukturerad plan. Till att börja med går jag ut ganska fort för att få in ett bra tempo och för att känna att jag kommer framåt med en gång. Det är nämligen inte särskilt stimulerande att känna att man mer eller mindre trampar runt på samma gata – vilket är ett av mina delmål. En delsträcka. Jag springer på en hel del olika vägar och tänker varje gång jag är på en ny att fas x är avklarad, bara y kvar.

Efter att ha startat på en medelhög hastighet kan jag sakta ner lite, men försöker ändå hålla en jämn och bra takt när jag väl “lagt grunden” så att säga. Sen har jag även bestämt mig för att över alla bilvägar och i alla uppförsbackar springer jag extra fort för att bli av med motståndet innan det hinner bli en börda. Hellre intensiv och kortvarig smärta än mildare och utdragen sådan. Dessutom tycker jag inte att det är speciellt mycket mildare när det varar längre. Hur som helst, jag har även klart för mig vilken sida om olika träd och stolpar jag springer och jag gör precis likadant varje gång. Det har blivit på rutin, precis som det har blivit på rutin att börja göra i ordning mig prick 19:40 varje dag och vara ute vid 20:00 och det fungerar för mig. Det är bara bestämma sig. Givetvis springer jag inte varje dag, men minst tre dagar i veckan är jag ute i alla fall. Springer förresten också lite fortare vid varje människa jag passerar, eller när jag känner att det kommer en bil bakom mig; bara för att de ska tycka att jag är duktig, ha. Man får ju ha sina knep!

En annan sak som mer eller mindre blivit en vana är att jag alltid ger mig ut på kvällarna, då springer jag automatiskt fortare eftersom jag tycker det är obehagligt att springa i Malmö och för att det oftast är kyligare, vilket gör att man vill hem till värmen snarast. Jag springer alltid samma runda och den ligger på drygt 5,5 kilometer som jag tar mig runt på cirka 30 minuter. Ska också tillägga att jag har två ställen på sista biten där jag går ett par meter, bara för att orka ta i lite hårdare på slutet. Får förresten inte glömma att berätta att jag aldrig lyssnar på musik när jag springer, jag kan helt enkelt inte springa då. Min andning blir helt knas i takt till musiken och då orkar jag springa på sin höjd kanske 100 meter. Sen är det ganska klokt att inte ha musik ändå, särskilt om kvällarna ju. Jag kan dock tycka att det är rätt mysigt att höra naturliga ljud också, kanske inte så mycket sådant här i stan, men i alla fall.

Efter varje runda avslutar jag med olika övningar (inget märkvärdigt) och sen stretchar jag också vilket jag tycker är det bästa som finns, så skönt. Därefter är det duschen som gäller och sen sängen, gissa om det är underbart att gå och lägga sig då! Nu tänker jag runda av med ett citat som jag tycker stämmer oerhört tokbra…

“The toughest part of any run is getting yourself out of the door.”

Så sant!