Monthly Archives: March 2015

Age and glasses of wine should never be counted.

10020

Detta och massa annat hade ju inte varit fel i födelsedagspresent! Dock är jag mer än glad för att “bara” att få åka upp till Stockholm över födelsedagen och påsken för att fira med människor jag tycker om. Det och en gul tårta är egentligen allt jag behöver men om man nu får önska sig i materiell väg ändå och utöver det på bilderna ovan, skulle jag även kunna tänka mig nya Thomas Sabo charms, några fina örhängen t.ex. från MBMJ, supersnygga koppargalgar från HAY, knivset från Global, Netflix, Apple TV, presentkort på G-Star, Hunkydorytoppar, Voluspaljus, Tom Dixonljuslykta, in-ear headphones, Bio Oil, etc. Usch vilken lång lista… Kommer inte ens lyckas samla på mig allt på egen hand under en hel livstid ha-ha, drömma kan man ju alltid göra! Känner mig fruktansvärt ytlig här nu men så är verkligen inte fallet. Omge mig med människor fyllda av kärlek, baka/köp en gul tårta och ge mig ett påskägg med naturgodis (yoghurttäckta mandlar) – så är jag världens lyckligaste!

Några bildkällor: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8.

Some things we don’t talk about.

Goddag världen. Gick och la mig sent igårkväll och vaknade tidigt imorse, kanske håller jag på att bli vuxen, ha-ha. Dock vaknade jag inte upp särskilt pigg och glad, inte p.g.a. sömnbrist men snarare p.g.a. en våg av känslor som sköljde över mig helt plötsligt. Livet är tufft även när det är enkelt. Man tror att man mår bra och det gör man ju å ena sidan, men det är inte så himla lätt alla gånger ändå. Någonstans är man fortfarande rätt ensam. De som verkligen bryr sig befinner sig flera mil ifrån och de som inte gör det är närmare än de borde.

Ligger här och tänker tillbaka på de senaste åren av mitt liv och uppväxt, hur jag egentligen aldrig haft en lugn stund över huvud taget och hur jag alltid behövt någonstans att bo, känna mig trygg och välkommen. Stundvis har jag inbillat mig att jag trivts med tillvaron, jag har nöjt mig med det lilla och varit glad för det jag fått men det var ändå långt ifrån tillräckligt. Ni kan kalla mig otacksam (jag är van) men kärlek kan man enligt mig inte bli bortskämd med om ni förstår hur jag menar… Man kan aldrig få för mycket kärlek men man kan alldeles för lätt få för lite.

Det känns bara så konstigt att ha levt ett halvt liv med att försöka hitta hem och så sitter jag här och blir 20 om lite mindre än en månad och har redan flyttat hemifrån. Jag hade ju aldrig något hemma. Inte någonstans. Jag tvivlade inte en sekund på att jag skulle klara mig själv när jag i oktober förra året flyttade till min lägenhet men hur i hela friden skulle jag känna mig hemma med/hos mig själv om jag inte ens kunde göra det med min familj – som alla dagar om året borde vara synonymt med kärlek, omsorg och trygghet. Jag ville hitta hem innan jag skulle flytta därifrån. Samtidigt insåg jag mer och mer att jag letade på fel ställen. Det är nog inte meningen att alla ska ha en stabil grund att alltid kunna falla tillbaka på. Jag får helt enkelt tro på att någonting bättre väntar på mig. Det är det jag har gjort hela tiden faktiskt, jag har vågat tro att det finns någonting bättre och att jag är värd någonting mer. Jag tror aldrig att jag kommer att hitta hem men möjligen kan jag hitta något i närheten. Kanske är det som de säger, det är först när man slutar leta som man hittar det man söker. Jag är beredd att prova allt.

Soon to be launched.

Hey guys! Hundra år sen jag skrev här nu… Tänkte i alla fall berätta att min affärsidé som jag började jobba med i England i höstas nu är i full gång med att sjösättas. Ska bli så himla kul! Vill inte berätta exakt vad konceptet är än men jag kan säga att det har med design/kläder/mode att göra. Håll ögonen öppna! Jubilee Line är på väg att etableras som något helt annat än bara en tunnelbanelinje i London Underground!