Om man blundar ser man sanningen, som vi lever döljer vi den

Har spenderat en halv livstid med att sakna människor jag inte borde. Det har blivit en trend men i det här fallet vill jag inte följa modet. Däremot har jag oerhört svårt att förstå att det bästa skulle vara att låta gå. Jag kan inte se varför det skulle vara nödvändigt att ge upp något jag tror på. Jag skulle vilja likna mig själv vid en magnet då magneter endast dras till vissa ämnen – gissa om jag är kräsen – men när två lika t.ex. nordpoler närmar sig repellerar de. Därmed är min teori att jag sammanförts med lämplig materia, men med lika (läs: fel) pol och laddning riktade mot varandra. Emellertid har ju all lämplig materia både nord- och sydpol och därför borde allting vara möjligt och det är precis vad jag också vill tro. Men kanske är det som de säger – att samordning i tiden är avgörande. Jag bör helt enkelt avvakta och eventuellt se om vi på sikt kan finna lite attraktion. Frågan är bara om jag vänder pol, vänder han också?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *