Monthly Archives: August 2014

And if you don’t feel good, what are you doing it for?

shop

Plenty of must-haves when leaving for London.

Every time I see you, I light up.

Försöker lära mormor och morfar allt jag kan om London, hur man lever framförallt. Har berättat att man inte sover; går upp tidigt, fångar dagen, tar in hela atmosfären varenda liten tusendels sekund och sedan går man och lägger sig sent. Det finns ingen tid att förlora i världens bästa stad och vila kan man göra i graven. Sedan tar man sig fram till fots om inte med hjälp av London Underground men i första hand nyttjar man sina fantastiska ben. Man har bra skor på fötterna – gympaskor förslagsvis. Man kan gå klädd i vad som helst upptill, t.ex. någon fancy blus och matchande accessoarer, men skorna spelar ingen roll i den här staden – alla (pretty much) har bra skor. Det är som en oskriven regel.

Innan man åker får man inte glömma att packa med sig nödvändigheter som en adapter eftersom Storbritannien har annorlunda eluttag. Jag äger så klart redan en sådan och den gör mig sällskap varje gång. Pund kan också vara bra att ha med sig eftersom det kostar runt 30 SEK att ta ut pengar i automater på plats och dessutom är det bra med kontanter när man äter på restaurang t.ex. då de ofta tar en avgift. På Starbucks brukar det fungera fint att betala med kort, dock. Jag brukar ha med mig omkring £300 alltså drygt 3000 svenska kronor i kontanter och då har jag stannat i en vecka ungefär – däremot brukar jag alltid ha kvar en del vid resans slut och egentligen är det kanske lite för mycket men i värsta fall får man spara till nästa gång! Better safe than sorry – hellre för mycket än för lite.

Heathrow Express är förbjuden frukt. Det går snabbt och är smidigt, men du missar halva grejen med att åka till London – nämligen att se och uppleva den vackra arkitekturen och de varierande miljöerna. Dessutom är det dyrt. Det tar en halvtimme extra att ta sig från Heathrow med tunnelbana men det är värt det. Det känns som att vara i en film när man kikar ut genom fönstret, tåget kör nämligen inte alltid under marken.

Det finns mycket annat att berätta, t.ex. att Pret har världens godaste blåbärsmuffins eller att Ben’s Cookies gör underbara kakor, Gourmet Burger Kitchen har världens bästa banan-milkshake, etc. Eller lite mer important stuff som att ta reda på (innan du åker) vilket nummer du ringer för att spärra ditt kort om du skulle bli av med det, samt höra med din operatör vad det kostar att sms:a och dylikt i utlandet. För att inte glömma “Stand right, keep left” m.m. To be continued!

Londres!

ln22

Kan inte riktigt begripa att jag åker till London nästa vecka igen, för andra gången i år och för 7:e gången i mitt liv (mellanlandning på Heathrow när jag var sex exkluderad). Ska bli så himla kul! Den här gången åker jag med mormor, morfar, min faster och hennes man och mina kusiner. Dock flyger jag i vanlig ordning själv från Köpenhamn men jag gillar att flyga själv och klara mig på egen hand, blir en helt annan upplevelse. Hur som helst, morfar fyller 70 och vi ska bo på hotell – samma hotell som jag och mamma bodde på 2010 och där vi träffade världens skönaste receptionist, Benno! Ska bli kul att se om han är kvar. I’ll keep in touch.

The questions you have about me, there are answers.

Som ni kanske redan uppmärksammat tänker jag en hel del. Min hjärna gick på högvarv häromveckan kan jag säga och det hade inte förvånat mig om det börjat ryka ur mina öron på grund av överbelastning. Ha-ha. Samtidigt går det ju inte att inte tänka, ligger alltid något och spökar därinne ju. T.ex. någon låt eller: “Vad ska jag äta till middag ikväll? Vad finns hemma, behöver jag handla?” Det kan väl aldrig vara helt stilla? Försöker man varva ner fokuserar man ju på att det ska vara lugnt och stilla – och då tänker man ju på det – alltså tänker man ändå. Hehe. Inte ens när man sover vilar tankeverksamheten helt och hållet, då drömmer man ju – även om man inte alltid minns. Det här skulle jag kunna ligga och fundera på hela kvällen, om det på något vis kan gå att inte tänka. Meditation fungerar inte för mig i alla fall. Jag är nog en lite för stressad själ för att kunna slappna av på det sättet och “gå in i mig själv”, eller vad man nu gör. Har testat yoga en gång i tiden men det var nästan bara skrattretande när man skulle finna “det tredje ögat” o.s.v. Inte min grej. Sen finns det väl förstås olika typer av yoga. Men nu ska jag vara tyst och försöka att inte tänka alltför mycket på en så pass idiotisk sak, egentligen!

Nothing does not exist.

Silence is the sound of what we believe is nothing. But nothing does not exist and you cannot hear nothing – because whenever you do – it must be something. Therefore, we always hear something. The hard part is figuring out what we hear when quiet echoes hollow. Free interpretations are not to be trifled with. You have the ability to hear anything or everything since nothing is not an option. There will always be error in my ears with no response. I will hear the sound of anything but nothing and that in turn makes no sense at all, to hear something you do not really hear. How could that ever be possible? But still, how could it ever not be?

I’m like a bird, I’ll only fly away.

life_167378100

I hela mitt liv har jag varit envis, jag har alltid gått min egen väg och jag har sällan varit rädd för att markera när någonting är fel. Det här är karaktärsdrag som kan vara till besvär många gånger – men i allra högsta grad har de också gynnat mig. Utan min viljestyrka, mitt mod och sunda förnuft hade jag troligtvis inte levt idag. Det kan låta hemskt och det är det ju också. Därför är jag oerhört tacksam att jag faktiskt besitter dessa egenskaper och faktum är att jag inte tror att jag har blivit på det här viset, jag tror att det sitter i sedan födseln. Sedan har jag möjligtvis tvingats nyttja dessa anlag lite mer än andra och på så sätt utvecklat ytterligare styrka. Lite så tänker jag i alla fall. Hur som helst, det jag egentligen vill ha sagt är att jag successivt under en längre period har känt mer och mer att Sverige är för litet för mig. Det känns som att jag har sett och gjort det här redan och att det nu är dags att lämna boet, testa vingarna och flyga till London istället. Eller New York.

“If it’s in you to climb you must; there are those who must lift their eyes to the hills, they can’t breathe properly in the valleys.”

Det där är jag i ett nötskal. Jag ska uppåt (ej geografiskt). Jag har inte ro att stanna där jag befinner mig. Min viljestyrka, mitt mod och sunda förnuft har bidragit till att jag inte kan nöja mig med vad som helst. Jag förtjänar det bästa. Måste även tillägga ambition. Jag är oerhört målmedveten och arbetar flitigt för att uppnå mina mål. Har jag dessutom bestämt mig för något ger jag inte upp i första taget. Nu är alltså planen att se världen men också samtidigt att lämna spår efter mig. Jag har gett mig fan på att jag ska bli någonting; någon värd att komma ihåg och se upp till. Har ännu inte bestämt mig för område men på den fronten är jag inte så kräsen. Faktiskt. Antingen skriver jag något, vilket jag ju tycker väldigt mycket om, eller så provar jag att dra igång ett företag där tanken är att sälja egendesignade klädesplagg. Jag gillar att rita (har gjort sedan barnsben) och skissar med jämna mellanrum ner mina idéer. Eller, för enkelhetens skull, satsar jag på att driva en förbaskat bra blogg!