Monthly Archives: March 2014

This you did not know about me until now!

– Har aldrig haft någon rädsla typ som höjdskräck eller att vara mörkrädd. Däremot är jag överdrivet försiktig av mig när det är mörkt ute, kollar alltid om det går någon bakom mig samt håller hårt i mina ägodelar, även om dagarna.

– Har gjort smörgåsar åt MFF en gång när jag sommarjobbade på en smörgåsbutik/restaurang! De hade beställt rostbiff…

– När tråkigt kan jag ligga och söka på synonymer för att bredda mitt ordförråd…

– Onsdagar är städdag! Då plockar jag i ordning (det gör jag i för sig mer eller mindre varje dag), dammsuger och dammtorkar i mitt rum. Dammsuger även halva källarvåningen som blivit mitt ansvarsområde. Därtill gör jag också rent inne på toaletten här nere. Avkalkar även min dusch och handfatet bredvid! Visst är jag duktig?

– Söndagar är tvättdag! Då har mamma och hennes man tvättat hela veckan/helgen och det blir min tur att vika alla hundra ton ren tvätt, om jag orkar… Mitt psyke klarar inte av att vika plaggen halvdant och därmed gäller det att jag både har tid och ork. Det har jag dock oftast. Man vill ju bidra med sitt strå till stacken!

– När jag var pytteliten tyckte min gammelmormor att jag skulle heta Silke bara för att mitt hår var så långt och blont redan vid födseln. Vad sägs om Silke Larsen? Hehe, nä… Har äntligen lärt mig att acceptera namnet Julia. Det är faktiskt ganska fint trots allt!

– När jag var sex år åkte jag, mamma och pappa på en “jorden-runt-resa” till Thailand, Australien, Nya Zeeland och Singapore. Innan jag reste sa min mormor till mig att varje gång jag ser månen ska jag tänka på henne, och tvärtom. Sedan dess har jag alltid tänkt på mormor när jag sett månen.

– Jag har sett första Sagan om Ringen-filmen i samband med premiären, på Nya Zeeland – alltså där den är inspelad!

– Jag har klappat en Dingo!

Born to chase the moonlight.

jupp_198639271 nolonger_193899779 dancing mind_193899728 justdoit_193899962 illness_193939642 doing_193899587

Hej, var ute och sprang en runda tidigare ikväll och tänkte nu berätta för er om mina rutiner vad gäller löpningen. Inledningsvis måste jag bara säga att jag verkligen älskar att vara ute och röra på mig på det här sättet, finns ingen bättre träningsform enligt mig! Det är lättillgängligt – bara att gå utanför dörren – och billigt i jämförelse med att betala en summa pengar för att stå på ett oinspirerande löpband inne på något gym någonstans. Herre min skapare vad långtråkigt att springa utan att komma någon vart! Dessutom är det ju så härligt att vara ute, få friskluft och rensa huvudet. Det enda du behöver är egentligen ett par bra löparskor, kläder att springa i och en gnutta motivation. Det sistnämnda kan förstås vara ganska svåråtkomligt i perioder, men med bilderna ovan tänkte jag försöka bidra lite.

Nästan alla jag känner avskyr löpning. Det främsta argumentet är att de tycker det är enformigt, men det kan jag såklart inte hålla med om. Det blir vad man gör det till! Själv har jag alltid delmål när jag är ute och jag springer alltid efter en väl strukturerad plan. Till att börja med går jag ut ganska fort för att få in ett bra tempo och för att känna att jag kommer framåt med en gång. Det är nämligen inte särskilt stimulerande att känna att man mer eller mindre trampar runt på samma gata – vilket är ett av mina delmål. En delsträcka. Jag springer på en hel del olika vägar och tänker varje gång jag är på en ny att fas x är avklarad, bara y kvar.

Efter att ha startat på en medelhög hastighet kan jag sakta ner lite, men försöker ändå hålla en jämn och bra takt när jag väl “lagt grunden” så att säga. Sen har jag även bestämt mig för att över alla bilvägar och i alla uppförsbackar springer jag extra fort för att bli av med motståndet innan det hinner bli en börda. Hellre intensiv och kortvarig smärta än mildare och utdragen sådan. Dessutom tycker jag inte att det är speciellt mycket mildare när det varar längre. Hur som helst, jag har även klart för mig vilken sida om olika träd och stolpar jag springer och jag gör precis likadant varje gång. Det har blivit på rutin, precis som det har blivit på rutin att börja göra i ordning mig prick 19:40 varje dag och vara ute vid 20:00 och det fungerar för mig. Det är bara bestämma sig. Givetvis springer jag inte varje dag, men minst tre dagar i veckan är jag ute i alla fall. Springer förresten också lite fortare vid varje människa jag passerar, eller när jag känner att det kommer en bil bakom mig; bara för att de ska tycka att jag är duktig, ha. Man får ju ha sina knep!

En annan sak som mer eller mindre blivit en vana är att jag alltid ger mig ut på kvällarna, då springer jag automatiskt fortare eftersom jag tycker det är obehagligt att springa i Malmö och för att det oftast är kyligare, vilket gör att man vill hem till värmen snarast. Jag springer alltid samma runda och den ligger på drygt 5,5 kilometer som jag tar mig runt på cirka 30 minuter. Ska också tillägga att jag har två ställen på sista biten där jag går ett par meter, bara för att orka ta i lite hårdare på slutet. Får förresten inte glömma att berätta att jag aldrig lyssnar på musik när jag springer, jag kan helt enkelt inte springa då. Min andning blir helt knas i takt till musiken och då orkar jag springa på sin höjd kanske 100 meter. Sen är det ganska klokt att inte ha musik ändå, särskilt om kvällarna ju. Jag kan dock tycka att det är rätt mysigt att höra naturliga ljud också, kanske inte så mycket sådant här i stan, men i alla fall.

Efter varje runda avslutar jag med olika övningar (inget märkvärdigt) och sen stretchar jag också vilket jag tycker är det bästa som finns, så skönt. Därefter är det duschen som gäller och sen sängen, gissa om det är underbart att gå och lägga sig då! Nu tänker jag runda av med ett citat som jag tycker stämmer oerhört tokbra…

“The toughest part of any run is getting yourself out of the door.”

Så sant!

Sommar…

s6

Hittade en text jag skrivit för en tid sedan och tänkte dela med mig av den då jag tycker den är ganska mysig!

Vill på cykel färdas längs en grusväg, stanna till vid landsbygdens alla diken;
stampa lätt i marken för att hålla ormarna på avstånd, skörda mängder med solmogna smultron…

Vill ta mig vidare ut i skogen, trampa runt i mjuk och fuktig mossa;
plocka kantareller och alldeles för många blåbär, färga min tunga särdeles blå…

Vill ro ut på en sjö och fiska, fightas med myggen;
tappa årorna i vattnet, känna solen i ryggen…

Jag vill klippa gräset i stövlar och bikini, äta lunch i skuggan av ett parasoll;
leta fyrklöver i tomtens alla vrår, koppla av i sällskap av en bok…

Jag vill löpa rundan bort till Kalle, se på svalorna svävandes vid ladugården;
äta på tok för mycket vinbär, sitta på trappen och hjälpa mormor skala potatis…

Kanske lite småkonstig på sina ställen, men så får det vara. Fotografiet är för övrigt taget av mig uppe på landet förra sommaren.

Finding you can change, learning you were wrong.

Saker jag lärt mig under åren:

Vill man så kan man.

Blod är sällan tjockare än vatten.

Pengar kan aldrig ersätta något av äkta värde.

Har också lärt mig att:

– lita på mig själv.

– aldrig ta någon för givet.

– vara oberoende av andra människor.

– alltid förvänta mig det oförväntade.

I can’t keep running after yesterday.

Det där med att släppa taget om någon eller något och bemöda sig att gå vidare är sällan det lättaste. Helt plötsligt tvingas man ta farväl av en vardag som varit just det – vardag. Något man levt med under en längre tid och något man kanske till och med börjat ta för givet och vant sig vid. Något man tyckt oerhört mycket om. Tvärt, utan vidare och tämligen oväntat ska det här inte längre existera och din tillvaro fylls inte längre av det där något som bara alldeles nyligen, dagligen, gjorde dig glad och upprymd. För ditt eget bästa måste du i det här läget släppa taget, let go, gå vidare, move on. Men som alla säkert redan känner till är det något utav det svåraste man som människa på planeten jorden kan göra, att lossa greppet om något man klassat som nödvändigt. För mig handlar det inte om att jag inte kan leva utan detta något, det kan jag. Det handlar om att jag inte vill…

I’m still in bed at ten and work began at eight, so far things are going great…

sne

Balans. Det är i stort sett allt jag behöver i mitt liv just nu, lite jämvikt och stabilitet mellan allt och alla. När jag mår bra å ena sidan mår jag inte bra å andra sidan och kan på så sätt aldrig fullt ut glädjas åt det som faktiskt är bra. Precis samma sak gäller även bestyr. När jag t.ex. är duktig och springer, äter rätt och så vidare är det något annat som får lida på grund av detta. Min mamma har på senare tid börjat tjata om att jag aldrig äter mat med de och att jag knappt ens syns här i huset. Jag sitter antingen nere på mitt rum, eller så är jag ute och promenerar – eller springer. Och när jag väl orkar det ena orkar jag sällan det andra och det handlar alltså om prioriteringar återigen. Alltid. Vad är viktigast egentligen, hälsan, familjen, skolan? Jag tycker i dagsläget att allt är mer eller mindre lika viktigt, men på olika sätt förstås och egentligen sitter väl alla tre ihop och har ett samband. Däremot lyckas jag alltså inte finna jämviktstillstånd. Finns det ö.h.t. något sådant? Hur gör man?