Ten reasons why I love my mother.

1. I can call her at any time of the day and she’ll always answer. However, she may not always be happy about it but that’s understandable.

2. She encourages me to take care of myself and to do well. She is very keen on my education and future.

3. Even though she’s a very busy woman she still manages to squeeze in lunch dates with me to maintain contact.

4. She has a very good job and I’m proud of her for that. In addition, she has a husband and three children to care for and somehow she manages to…

5. I love her because she is very smart. She knows a lot about a lot. She is charming, outgoing and professional.

6. When she laughs a lot it makes me laugh too.

7. The advice she gives is usually spot-on – even though sometimes I didn’t ask for it.

8. Sometimes she goes shopping with me even though she hates it.

9. She always tries to help in her own ways and she tries to please everyone…

10. Last but not least, she is my mother.

Age and glasses of wine should never be counted.

10020

Detta och massa annat hade ju inte varit fel i födelsedagspresent. Dock är jag mer än glad för att “bara” att få åka upp till Stockholm över födelsedagen och påsken för att få fira med människor jag tycker om! Det och en gul tårta är egentligen allt jag behöver – tveklöst. Men om man nu får önska sig i materiell väg ändå, utöver det på bilderna ovan, skulle jag även kunna tänka mig nya Thomas Sabo charms (har bl.a. sett en med Tower Bridge), några fina örhängen t.ex. från MBMJ, supersnygga koppargalgar från HAY, knivset från Global, Netflix, Apple TV, presentkort på G-Star, Hunkydorytoppar, Voluspaljus, Tom Dixonljuslykta, en ny eltandborste, in-ear headphones, Bio Oil, etc. Usch vilken lång lista… Kommer inte ens lyckas samla på mig allt på egen hand under en hel livstid ha-ha, men drömma kan man ju! Känner mig fruktansvärt ytlig här nu men så är verkligen inte fallet. Omge mig med människor fyllda av kärlek, baka/köp en gul tårta och ge mig ett påskägg med naturgodis (yoghurttäckta mandlar) – så är jag världens lyckligaste!

Några bildkällor: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8.

It’s coming down to nothing more than apathy.

vallmopoppy

Men vad jobbigt livet blev den här helgen. På flera vis har den varit jättebra – bästa på länge – men samtidigt hann ett flertal förträngda känslor ikapp och det har varit mycket nära till gråt. Vad som också är irriterande är att jag inte vet hur jag ska sätta ord på mitt mående och jag som alltid annars brukar ha en strukturerad plan för upplägg vad gäller blogginlägg har ingen aning om vad jag pysslar med i skrivande stund. Jag vet inte ens vad jag vill ha sagt… Jag gissar på att jag försöker formulera ett eller flera bra skäl till varför jag är ledsen men jag vet inte riktigt vad det är – kanske är det allt eller också inget. Ytterst komplext. Jag misstänker att det är småsaker som samlats med tiden och tillsammans blivit större, och så var det väl dags nu för bägaren att rinna över eller dylikt. Inte helt osannolikt. Istället för att skriva det som en sammanhängande text tänker jag rada upp lite tankar som spökar just nu:

✮ Varför måste jag hela tiden förklara att jag är värd att älskas – även jag? Något verkligen inte alla men många andra får “gratis” utan att ifrågasättas ska jag behöva be om och ge goda skäl till. Det räcker liksom inte med att jag bara är jag. Mitt människovärde försvann tydligen spårlöst i samband med att en åklagare beslutade att väcka åtal mot ni vet vem för en tid sedan.

✮ Varför måste jag ständigt påminna om att jag är någons dotter eller någons barnbarn – att jag faktiskt har en relation till personen i fråga. Det behöver förstås inte betyda något men jag kan tycka att det kanske borde. Jag förstår inte på vilket sätt jag måste förtjäna mina roller som jag ofrivilligt fötts in i. Hur ser bedömningsgrunden ut för att räknas som familjemedlem och ska det vara nödvändigt med kriterium över huvud taget? När ogiltigförklaras en anknytning? Blod är många gånger inte tjockare än vatten men med det inte sagt att det vore fel att det kunde få vara lika.

✮ Varför måste jag se mig själv i spegeln varje dag och undra varför jag inte duger som jag är? Jag vet ju att jag gör det men självklart hade det varit trevligt om andra också kunde uppskatta mig. Jag tvivlar inte på mig själv, jag tvivlar på andra personers tvivlande… Varför är det omöjligt att vara “good enough?” Nu ska jag i ringa mängd redogöra för etik och moral; jag har handlat efter pliktetiken många gånger men också tillsammans med konsekvens- och sinnelagsetiken. Pliktetiken fokuserar på vilka handlingar som är rätt eller fel. Det är vår plikt att handla rätt. Det rätta kan till exempel vara att inte kränka mänskliga rättigheter och att lyda lag…

✮ Varför måste jag ursäkta mig för handlingar som enbart handlar om att jag bryr mig om både mitt och andras välmående, och varför ska jag behöva berättiga Sveriges Rikes Lag? När det i stort sett bara är jag själv som bryr mig om mig tvingas jag ju mer eller mindre fortsätta med det. Jag hade med glädje sluppit vara ensam i det men eftersom det finns vissa andra som inte är beredda att ta det ansvaret så faller det alltså tillbaka på just mig. Sen när är det fel att vara mån om sig själv? När det dessutom är genom ett förfarande som gynnar även andra förstår jag verkligen inte hur man kan anmärka på den gärningen.

Det var väl det ungefär och sist men inte minst vill jag bara understryka att det verkligen inte är så att ingen bryr sig!

As he begins to raise his voice you lower yours and grant him one last choice.

You are free to make whatever choice you want but you are not free from the consequences of the choice.

Some things we don’t talk about.

Goddag världen. Gick och la mig sent igårkväll och vaknade tidigt imorse, kanske håller jag på att bli vuxen, ha-ha. Dock vaknade jag inte upp särskilt pigg och glad, inte p.g.a. sömnbrist men snarare p.g.a. en våg av känslor som sköljde över mig helt plötsligt. Livet är tufft även när det är enkelt. Man tror att man mår bra och det gör man ju å ena sidan, men det är inte så himla lätt alla gånger ändå. Någonstans är man fortfarande rätt ensam. De som verkligen bryr sig befinner sig flera mil ifrån och de som inte gör det är närmare än de borde.

Ligger här och tänker tillbaka på de senaste åren av mitt liv och uppväxt, hur jag egentligen aldrig haft en lugn stund över huvud taget och hur jag alltid behövt någonstans att bo, känna mig trygg och välkommen. Stundvis har jag inbillat mig att jag trivts med tillvaron, jag har nöjt mig med det lilla och varit glad för det jag fått men det var ändå långt ifrån tillräckligt. Ni kan kalla mig otacksam (jag är van) men kärlek kan man enligt mig inte bli bortskämd med om ni förstår hur jag menar… Man kan aldrig få för mycket kärlek men man kan alldeles för enkelt få för lite.

Det känns bara så konstigt att ha levt ett halvt liv med att försöka hitta hem och så sitter jag här och blir 20 om lite mindre än en månad och har redan flyttat hemifrån. Jag hade ju aldrig något hemma. Inte någonstans. Jag tvivlade inte en sekund på att jag skulle klara mig själv när jag i oktober förra året flyttade till min lägenhet men hur i hela friden skulle jag känna mig hemma med/hos mig själv om jag inte ens kunde göra det med min familj – som alla dagar om året borde vara synonymt med kärlek, omsorg och trygghet. Jag ville hitta hem innan jag skulle flytta därifrån. Samtidigt insåg jag mer och mer att jag letade på fel ställen. Det är nog inte meningen att alla ska ha en stabil grund att alltid kunna falla tillbaka på. Jag får helt enkelt tro på att någonting bättre väntar på mig. Det är det jag har gjort hela tiden faktiskt, jag har vågat tro att det finns någonting bättre och att jag är värd någonting mer. Jag tror aldrig att jag kommer att hitta hem men möjligen kan jag hitta något i närheten. Kanske är det som de säger, det är först när man slutar leta som man hittar det man söker. Jag är beredd att prova allt.

Soon to be launched.

jubileeline926

Hey guys. Hundra år sen jag skrev här nu… Tänkte i alla fall berätta att min affärsidé som jag började jobba med i England i höstas nu är i full gång att sjösättas. Ska bli så himla kul! Vill inte berätta exakt vad konceptet är än men kan säga att det har med design/kläder/mode att göra. Håll ögonen öppna! Jubilee Line är på väg att etableras som annat än bara en tunnelbanelinje i London Underground!

Protected: I wish I could make it easy, easy to love me.

This content is password protected. To view it please enter your password below:

London, September 2014

ln01

Walking the streets of London during night time.

ln02

Entering Oxford Street, Marble Arch.

ln03

Approaching the one and only Selfridges.

ln04

An old-fashioned cinema at the lower ground floor.

ln06

So many beautiful flowers everywhere!

ln08

St James’s Park I think. Absolutely wonderful!

ln09

I love you, Ben.

ln10

An old man feeding swans nearby Buckingham Palace.

ln11

Birthday food when Gunnar (grandfather a.k.a. morfar) turned 70.

ln12

Our hotel room. Plenty of good stuff in there at the time.

ln14

Poppies everywhere.

costa

Went for a lemon muffin break at Costa.

dinner

Another dinner with my grandparents.

boats

There were boats, or may I call them ships.

passion

Old Mout Cider – probably the best cider I have ever tasted so far in my life.

oldmout

Insta…

om

No more pictures of cider after this one, I promise…

cwcw

Beautiful view from Canary Wharf in the evening and that will be all for now. Stay tuned.

Protected: Tell me what has become of my rights, am I invisible because you ignore me?

This content is password protected. To view it please enter your password below:

University of London.

926ldn

Om mindre än en vecka nu åker jag alltså till London. Åker på torsdag vid lunchtid. Det ska bli riktigt kul (som vanligt) men skillnaden med den här resan jämfört med tidigare Londonvisiter är att jag inte ska bo hos mina vänner utan först två nätter på hotell och sen ska jag bo fyra nätter i ett studentrum som tillhör University of London. Ganska kul måste jag säga! Fick det till ett överkomligt pris dessutom, drygt 2000 SEK för fyra nätter i enkelrum med eget badrum, toalett och dusch. Gratis WiFi inkluderat och hyfsat bra läge, nära Paddington och Lancaster Gate som ju inte är sådär fruktansvärt långt ifrån civilisationen – Oxford St. Jag är helt klart nöjd!