University of London.

926ldn

Om mindre än en vecka nu åker jag alltså till London. Åker på torsdag vid lunchtid. Det ska bli riktigt kul (som vanligt) men skillnaden med den här resan jämfört med tidigare Londonvisiter är att jag inte ska bo hos mina vänner utan först två nätter på hotell och sen ska jag bo fyra nätter i ett studentrum som tillhör University of London. Ganska kul måste jag säga! Fick det till ett överkomligt pris dessutom, drygt 2000 SEK för fyra nätter i enkelrum med eget badrum, toalett och dusch. Gratis WiFi inkluderat och hyfsat bra läge, nära Paddington och Lancaster Gate som ju inte är sådär fruktansvärt långt ifrån civilisationen – Oxford St. Jag är helt klart nöjd!

And if you don’t feel good, what are you doing it for?

shop

Plenty of must-haves when leaving for London.

Mark Darcy definitely doesn’t like me anymore.

I miss you. You’re sexy, you make me laugh. And you were, incidentally, the best shag I ever had. I don’t suppose there’s any circumstances in which you could ever consider thinking about seeing me again. Let’s just say that we suffer from a fatal incompatibility but I’m available for dates, if he should feel so inclined.

Every time I see you, I light up.

londres

Försöker lära mormor och morfar allt jag kan om London. Hur man lever framförallt. Har berättat att man inte sover; går upp tidigt, fångar dagen, tar in hela atmosfären varenda liten tusendels sekund och somnar sent. Det finns ingen tid att förlora i världens bästa stad och vila kan man göra i graven. Sedan tar man sig fram till fots om inte med hjälp av London Underground men i första hand nyttjar man sina fantastiska ben. Man har bra skor på fötterna, gympadojor förslagsvis. Man kan gå klädd i vad som helst upptill – exempelvis någon fancy blus och matchande accessoarer – men skorna spelar ingen roll i den här staden, alla har bra skor att ta sig fram i. Det är som en oskriven regel. Hehe. Sedan får man inte glömma att packa med sig nödvändigheter som en adapter eftersom Storbritannien har annorlunda uttag. Jag äger så klart redan en sådan och den gör mig sällskap varje gång. Vi är homies. Pund kan också vara bra att ha med sig. Det kostar nämligen runt 30 SEK att ta ut pengar i automater på plats och dessutom är det bra med kontanter när man äter på restaurang t.ex. då de ofta tar en avgift. Starbucks brukar fungera fint att betala med kort, dock. Jag brukar ha med mig omkring £300 alltså drygt 3000 svenska kronor i kontanter och då har jag stannat i en vecka ungefär – däremot brukar jag alltid ha kvar en del vid resans slut och egentligen är det kanske lite för mycket men i värsta fall får man ju spara till nästa gång. Jag kör safe, hellre för mycket än för lite. Sen får jag inte glömma att berätta att Heathrow Express är förbjuden frukt. Det går snabbt och är smidigt, men du missar halva grejen med att åka till London – nämligen att se och uppleva den vackra arkitekturen och de varierande miljöerna. Dessutom är det dyrt. Det tar en halvtimme extra att ta sig från Heathrow med tunnelbana men det är så värt det. Det känns som att vara i en film när man kikar ut genom fönstret, tåget kör nämligen inte alltid under jorden. Finns mycket annat att säga också, typ att Pret har världens godaste blåbärsmuffins eller att Ben’s Cookies gör underbara kakor, Gourmet Burger Kitchen har världens bästa banan-milkshake, etc. Eller lite mer important stuff som t.ex. att ta reda på (innan du åker) vilket nummer du ringer för att spärra ditt kort om du skulle bli av med det, samt höra med din operatör vad det kostar att sms:a och dylikt i utlandet. För att inte glömma “Stand right, keep left” m.m. To be continued!

Londres!

ln22

Kan inte riktigt begripa att jag åker till London nästa vecka igen, för andra gången i år och för 7:e gången i mitt liv (mellanlandning på Heathrow när jag var sex exkluderad). Ska bli så himla kul! Den här gången åker jag med mormor, morfar, min faster och hennes man och mina kusiner. Dock flyger jag i vanlig ordning själv från Köpenhamn men jag gillar att flyga själv och klara mig på egen hand, blir en helt annan upplevelse. :) Hur som helst, morfar fyller 70 och vi ska bo på hotell – samma hotell som jag och mamma bodde på 2010 och där vi träffade världens skönaste receptionist, Benno! Ha! Ska bli kul att se om han är kvar. ;) I’ll keep in touch.

Number of current boyfriends, zero.

Jag kommer aldrig att vara som alla andra. Jag kommer alltid att bära med mig mina erfarenheter i bagaget, däremot kommer jag också alltid att göra det bästa av det jag bär med mig. Jag har länge försökt mig på det där med “travel light” men det är uppenbarligen ingenting för mig.

Mitt liv är som ett Tetris-spel, level hard. Men jag har spelat det länge nu och jag blir allt bättre med åren. Snart är alla rader borta och skärmen blir klar igen. Dags att fylla på med annat.

Jag tycker inte om att må dåligt. Vem gör det? Dock har det blivit som en del av mig och min karaktär att ständigt göra det på ett eller annat sätt, men jag är fruktansvärt trött på det. Det är nämligen inte jag. Julia 19 år, ledsen och förstörd. Nej. Det är inte så jag väljer att presentera mig.

Det är dumt att förneka sina behov och känslor men det har blivit vardag att vara ledsen och jag reagerar knappt längre. Det tar emot att konstatera att det blivit standard. Varje gång det händer någonting tänker jag bara: “Here we go again. And it goes on, and on, and on.”

Jag kommer alltid att vara jag. No shit, Sherlock. Ha. Jag kommer att argumentera, jag kommer att skriva, jag kommer att säga ifrån och jag kommer att markera. Jag måste. Ingen annan har någonsin gjort det åt mig (och vem är jag att tvinga någon) och man ska aldrig acceptera hot, misshandel, våld, etc.

Jag önskar jag kunde skriva om något kul. Något som gör mig eller någon annan glad. Dock är mitt skrivande ett sätt att bearbeta och läka mina sår. Emellertid vill jag ändå påstå att jag mår bra, så bra man kan må och jag är tacksam för det. Jag har insett att min lycka inte kan vara beroende av andra. Då kommer jag aldrig att komma någon vart och faktum är att det känns väldigt tryggt att ha kommit till den insikten; allt jag i grunden behöver är mig själv – mig själv att lita på, ta hand om, värdera och älska. Mitt jag i egen hög person har jag ju faktiskt alltid (på gott och ont) och det sägs ju att man ska ta vara på det man har. Jag behöver inte någon annan att ge mig det jag bör kunna förse mig själv med. Det är förgäves att söka sin lycka genom andra. Det gäller att ha sitt eget – och först då kunna leta efter andra för annat, eller helt enkelt dubbel lycka.

Det är möjligt att jag är ute och cyklar på hal is nu. Hehe. Farligt. Min erfarenhet må vara dålig men den existerar åtminstone och jag vägrar tro att jag är sämre än någon annan bara för att mina förutsättningar sett annorlunda ut. Jag vägrar också tro att jag inte är värd någon som kan hjälpa mig att bära en del av mitt bagage då och då. Han behöver inte lägga över något i sitt, det hade bara varit fint med lite förståelse och därtill en hjälpande hand, ibland. Det är svårt att komma ifrån vad jag varit med om men saker och ting tar inte alltid upp lika mycket plats. Ibland är det lättare, ibland är det tyngre och när man lyfter tungt blir man stark. Stundtals har jag orken att kånka på mer än bara mitt, jag tar med mig även ditt. Det handlar om att ge och ta, erbjuda vad man kan och inte låta sig skrämmas alltför mycket av tätningen. Jag har inte packat själv den här gången.

Jag har sagt en sak och menat en annan. Jag har ljugit, jag med.

Jag tror inte någon kan förstå hur mycket jag saknar den här killen/mannen jag gång på gång skriver om. Han var så fin och bra på alla sätt. Han var ambitiös, charmig, gullig, humoristisk, intelligent, reflekterande, omtänksam, ödmjuk m.m. Idealisk i mina förblindade ögon. Dock tror han att jag var ute efter någon/honom att lägga över mina bekymmer på, när det i själva verket handlade om att jag faktiskt tyckte om honom men att jag bara ville vara rak, ärlig och öppen. Jag tycker själv inte om när man inte vet vart man har någon och därför brukar jag vara extra tydlig med vad jag vill/inte vill bara för att underlätta för andra och spara tid. Jag tror att jag skrämde bort honom i och med det. Det var väl menat men det blev fel och för mycket. Jag har försökt be om ursäkt, förklara, vända och vrida på allt men han ville inte ta in det. Han stängde av. Han stängde av allt. When the only thing I ever wanted was to turn him on. Ha.

Det är så synd. Jag fick inte ens någon förklaring till varför han helt plötsligt inte ville mer då han var rädd för följdfrågor men visst kan jag förstå honom i det då jag tenderar att skriva och argumentera för min sak utan ände, men jag ville ju fortfarande inget ont. Det ville han inte förstå. Han slutade höra av sig i takt med att jag blev allt mer angelägen och otålig. Fel av mig. Jag är ju så van vid att bryta kontakter och är därtill fruktansvärt trött på att göra det. Jag klamrade mig fast och höll mig kvar så länge det gick men snart insåg jag själv att det ju inte fungerade. En relation måste vara ömsesidig. Däremot har jag dålig erfarenhet av sunda relationer i min omgivning och har därför inte riktigt någon mall att följa. Samtidigt vill jag inte skylla på det heller då jag förmår att tänka själv och använda mitt eget sunda förnuft. Men jag ville inte. Jag ville att det skulle fungera och jag trodde att det skulle göra det med lite annorlunda inställning från hans sida. Jag trodde att jag kunde få honom att ändra den eftersom han velat med mig fram och tillbaka ända sedan vi började träffas men nu verkar beslutet vara hugget i sten. Det känns så konstigt. (Ingenting är ju hugget i sten förutom runor!) Han verkade intresserad till en början, han velade p.g.a. åldersskillnaden mellan oss men han valde att träffa mig ett par gånger ändå. Han förklarade att han tyckte om mig men att han inte trodde på oss, att det nog inte skulle fungera med tanke åldersskillnaden. Sådant gör mig förvirrad. Man kan ju aldrig veta förrän man provat och det värsta som kan hända är att vi gemensamt kan säga att det inte fungerade. Men där är vi förstås olika och kanske har det med åldersskillnaden att göra det också. Sen tänker jag att om han verkligen menat vad han sa när han sa att han tyckte om mig hade ju i alla fall en vettig människa valt att åtminstone testa.

Jag tror aldrig att han var ärlig med mig och undrar hur jag kunde vara så lättlurad. Det kändes nämligen bra, på riktigt, verkligt, äkta – vad det nu än var det vi hade. Antingen var han en förträfflig skådespelare eller så var jag en naiv tonåring. Jag vill tro på det förra men gissar på det senare. I grunden är det väl en kombination av båda. Det är jobbigt att inte veta. Killar/män klarar inte av att såra tjejer verbalt men gör det ändå på andra ofta värre sätt genom att t.ex. inte förklara – som i det här fallet. Men helt ärligt, sanning skadar aldrig mer än lögn. Kom ihåg det.

Om man blundar ser man sanningen, som vi lever döljer vi den.

Har spenderat en halv livstid med att sakna människor jag inte borde. Det har blivit en trend men i det här fallet vill jag inte följa modet. Däremot har jag oerhört svårt att förstå att det bästa skulle vara att låta gå. Jag kan inte se varför det skulle vara nödvändigt att ge upp något jag tror på. Jag skulle vilja likna mig själv vid en magnet då magneter endast dras till vissa ämnen – gissa om jag är kräsen – men när två lika t.ex. nordpoler närmar sig repellerar de. Därmed är min teori att jag sammanförts med lämplig materia, men med lika (läs: fel) pol och laddning riktade mot varandra. Emellertid har ju all lämplig materia både nord- och sydpol och därför borde allting vara möjligt och det är precis vad jag också vill tro. Men kanske är det som de säger – att samordning i tiden är avgörande. Jag bör helt enkelt avvakta och eventuellt se om vi på sikt kan finna lite attraktion. Frågan är bara om jag vänder pol, vänder han också?

The questions you have about me, there are answers.

strange

Som ni kanske redan uppmärksammat tänker jag en hel del. Min hjärna gick på högvarv häromveckan kan jag säga och det hade inte förvånat mig om det börjat ryka ur mina öron på grund av överbelastning. Ha-ha. Samtidigt går det ju inte att inte tänka, ligger alltid något och spökar därinne ju. T.ex. någon låt eller: “Vad ska jag äta till middag ikväll? Vad finns hemma, behöver jag handla?” Det kan väl aldrig vara helt stilla? Försöker man varva ner fokuserar man ju på att det ska vara lugnt och stilla – och då tänker man ju på det – alltså tänker man ändå. Hehe. Inte ens när man sover vilar tankeverksamheten helt och hållet, då drömmer man ju – även om man inte alltid minns. Det här skulle jag kunna ligga och fundera på hela kvällen, om det på något vis kan gå att inte tänka. Meditation fungerar inte för mig i alla fall. Jag är nog en lite för stressad själ för att kunna slappna av på det sättet och “gå in i mig själv”, eller vad man nu gör. Har testat yoga en gång i tiden men det var nästan bara skrattretande när man skulle finna “det tredje ögat” o.s.v. Inte min grej. Sen finns det väl förstås olika typer av yoga. Men nu ska jag vara tyst och försöka att inte tänka alltför mycket på en så pass idiotisk sak, egentligen!

On the run.

lesolo

Vill ha när flyttar hemifrån.